Lillebrors ärende är nu uppe i Högsta Domstolen. Får se vad de gör med det. Vi har fått tag på bästa möjliga advokat som drivit likadana ärenden innan och som inte ger sig förrän det blir rätt. Hon är alltså redo att ta det upp till Europadomstolen som är nästa steg. Jag hoppas naturligtvis inte att det ska behöva gå så långt men det måste bli rätt för lillebror.

Nu sedan assistansfirman slutade så märks stor skillnad både i humör och ekonomi. De nya försöker dessutom vårda honom på ett korrekt vis vilket gör oss extra glada. Äntligen någon som inser att de jobbar med en människa!

Det skrivs lite här men andledningen är att vi slåss så mycket vi bara kan just nu. Det tar upp hela vår tid.  

 Idag runt 13-tiden så avled min farmor. Det känns förfärligt tomt även om det nu är mer än 2 år sedan hon kunde minnas vem jag var. Jag har ändå besökt henne rätt ofta sedan jag flyttade närmre för 10 månader sedan. Då min släkt är knepig så är allt med begravning mm klart också.

Jag fick informationen vid 16 och då åkte jag genast ner. Hon var så fin! Min första reaktion var dock att hon verkligen var vit. Jag har dessvärre sett döda människor förut men ingen har varit så vit, eller kan det vara att hon betydde mycket mer och att jag då tog in hur hon såg ut och att jag missat det förut?

Efter att jag sagt farväl till hennes kropp så åkte vi till begravningsbyrån. Min släkt (de som var på plats) ansåg att det är lika bra att få det gjort. Hon var faktiskt min farmor ville jag bara skrika åt dem! Jag fick iaf välja lite saker från oss barnbarn till begravningen då det bara var jag där av allihop.

Tanken slog mig nyss att jag måste berätta för mormor och morfar. Några tuffa dagar väntar..

Här har jag tänkt ta upp en hel del saker har jag till slut kommit fram till.

- Min viktnedgång, just nu på ca 50kg.

- Min separation, vi lever inte ihop.

- Kampen för min lillebror, hans bästa måste vara prio ett! Imorgon är det förhandling i tingsrätten.

- En del om mina sjukdomar. En del konstaterade och andra inte samt en del som tagits bort ur journalen.

- Arbetsträningen, jag jobbar nu två timmar två dagar i veckan.

Förhoppnigsvis ska det kunna sluta med en glad och lycklig blogg men just nu upplever jag så mycket och någonstans måste det ut.

Detta blir det första lilla inlägget och ett väldigt fattigt sådant. Jag har ännu inte bestämt om jag kommer skriva ut namn eller inte då jag vill ha bloggen privat men öppen.

Sitter i en klurig sits och vill inte att en del personer ska kunna hitta mig eller min blogg. Jag kommer nog skriva en del om den livsförändring som just nu sker också. Jag har insett att det är så mycket som händer att jag vill ha det dokumenterat någonstans men vill inte att några ska se det.

Förhoppningsvis ska jag kunna trivas här på bloggplatsen, inte van vid den ännu men inom snar framtid hoppas jag. Hur svårt kan det vara?